Sydsvenskan 24 mars 2012

Den frågan söker Sydsvenskan svar på i helgens många artiklar om Malmö. Både lördagens och söndagens artiklar kan nästan ses som en bakgrundsbeskrivning till kommissionens uppdrag. http://www.sydsvenskan.se/
hurmardumalmo

Artiklarna sätter fingret på strukturella utmaningar som inkomstojämlikhet och integrationspolitik, arbetsmarknadsfrågor och skolpolitik och söker efter orsaker och samband; enskilda politikers misslyckanden eller strukturella mekanismer som inte kan påverkas kommunalt?

Artiklarna ramas in av berättelser från Malmöbor. Alla verkar vilja att det ska bli bättre. Eldsjälen Nicolas Lunabbas, som är verksamhetsansvarig för Helamalmö presenteras i söndagens tidning. Det som slår mig gång på gång i arbetet med kommissionen är att det finns många i Malmö och även icke malmöbor som har ett otroligt engagemang för att göra staden bättre. Det finns genuina samhällsentreprenörer och eldsjälar som Nicolas Lunabbas på flera håll i staden, men också forskare som just nu dedicerar tid och kunskap till Malmö genom kommissionen.

Som i tisdags kväll då vi hade ett möte med kommissionärer, forskare och stadsplanerare. Gruppen bänder i frågeställningar om hur man med fysisk planering kan minska segregationen. Bland annat presenterades en underlagsrapport som publiceras snart; Kan socialt kapital byggas in i bostadsområden?”. Det händer något i dessa många möten som nu pågår mellan forskare och praktiker. Det är inte helt gnisselfritt och det finns en viss frustration från praktiker om att inte komma till skott, att inte direkt komma fram till lösningar. Samtidigt som det finns en ödmjukhet inför att man inte kan hoppa över frågorna om vad som är orsaken, om samband och om hur det faktiskt ser ut.

Och i onsdags modererade jag en workshop som kommissionär Marie Köhler initierat. Hon har engagerat tio forskare, som ställer upp med sin expertis för att de har ett engagemang för Malmö och särskilt för barn. De har alla skrivit vetenskapliga underlag med slutsatser om vad som är möjligt att påverka för att skapa bättre förutsättningar för barn och ungas uppväxtvillkor i Malmö.

Att de engagerar sig tror jag dels beror på övertygelsen om att det går att påverka förutsättningarna för barn och unga i Malmö och för att det finns en tydlig efterfrågan från beslutsfattare, från kommunstyrelsen. Genom att tillsätta kommissionen har man bett forskarsamhället om hjälp. Hur kommande förslag tas emot och vad man väljer att genomföra vet vi inte idag, men att Malmös sociala skillnader innebär stora utmaningar för staden och att det krävs förändring för att det ska bli bättre verkar alla vara överens om.

/Anna Balkfors
huvudsekreterare Malmökommissionen