Arkiv för kategori ‘Kommissionen’

Tack för 2012!

torsdag 3 januari, 2013

Vi vill passa på att tacka alla som på olika sätt medverkat till kommissionens arbete under 2012.

Vårt arbete kommer att avslutas under våren 2013 då vi lämnar en slutrapport till kommunstyrelsen. Nytt datum för presentation av slutrapporten är den 1 mars. Därefter bereds rapporten politiskt i folkhälsoråd och kommunstyrelse.

Under våren, sannolikt i april, kommer Malmö stad att arrangera en spridningskonferens baserat på kommissionens arbete och slutsatser. 

Förhoppningen är att det arbete som kommissionen gjort tillsammans med mängder med andra forskare, malmöbor, verksamhetsföreträdare inom kommunen och andra myndigheter, civilsamhälle och näringsliv blir en del av ett långsiktigt utvecklingsarbete för Malmö som en hållbar stad där människors hälsa och välbefinnande står i centrum. 

Tack för ett gott samarbete 2012 och god fortsättning på 2013! 

Önskar

Sven-Olof Isacsson, ordförande och Anna Balkfors, huvudsekreterare

Hur kan kommissionens arbete bli användbart?

tisdag 16 oktober, 2012

I slutet av september bjöd vi in Malmö stads förvaltningschefer, områdesprogrammen för ett socialt hållbart Malmö, andra tjänstemän och våra senior advisers till en heldag på temat implementering. 

Hur kommissionens arbete kan bli användbart i Malmö var huvudfrågan för dagen, som började med ett föreläsningspass av Karl Löfgren, lektor i offentlig organisation och styrning vid Roskilde universitet, som skrivit en underlagsrapport till kommissionen, Implementering – En forskningsöversikt

Att omsätta politik till handling menar Karl Löfgren är implementeringens kärna men även grundproblem. Detta ställer krav på att tillämparen av politiken kan, förstår och vill tillämpa vad som är beslutat. Att kapacitet och resurser finns tillgängliga är därmed centralt för en lyckad implementering. 

Diskussionen om ”top-down”- respektive ”bottom-up”-perspektiv på implementering har i stort sett övergetts. Fokus ligger idag snarare på governance-strukturer och nätverkens påverkan på policyprocessen. 

Trots detta pekar Löfgren på att forskningen fortfarande inte kan erbjuda några perfekta modeller för att förstå implementeringsprocessen eller utföra den på bästa sätt. Processens komplexitet låter sig inte fångas i enkla linjära modeller med tydliga riktlinjer. 

Implementeringsdiskussioner

Lennart Svensson, professor i sociologi vid Linköpings Universitet, var inne på samma linje i sitt föredrag. Han har utvärderat flera stora EU-projekt och kan konstatera att kortsiktiga resultat ofta uppnås medan långsiktiga effekter i princip alltid uteblir, när man utgår från målsättningen för projekten. Ett nedslående resultat, kan tyckas. Men vad är det som händer istället? Vad är det man missar när man detaljplanerar projektens arbete, mål och uppföljning? frågade sig Svensson. 

Den offentliga verksamheten ställer höga krav på väl genomtänkta processer. Men slump och tillfälligheter går inte att planera för. Därför ska man ha en öppenhet för avvikelserna och ”belöna projekt som begår misstag och lär sig av dem”, menade Svensson. 

För att lyckas med implementering av kommissionens rekommendationer behöver man därför hitta en bra process för lärande i Malmö stad, ett öppet lärande som tvingar till revidering och utveckling, menade Svensson. 

Eftermiddagen ägnades åt diskussioner i temagrupper ledda av kommissionärer. Grupperna diskuterade underlagsrapporterna, rapporternas rekommendationer, relevansen för Malmö stad som organisation, egna erfarenheter av hinder och möjligheter för en lyckad implementering och förslag på sätt att underlätta implementeringsprocessen. 

Konsekvenser av sociala skillnader mellan grupper av Malmöbor ser förvaltningscheferna och områdesprogrammen varje dag i sina olika verksamheter, inte minst i förskolor och skolor, och de efterlyser konkreta förslag på åtgärder, som går att omsätta i verklighetens Malmö.

Michael Marmot och Sven-Olof Isacsson inför kvällens seminarium:

torsdag 20 september, 2012

När professor Sir Michael Marmot sist var i Malmö, i mars 2011 då Kommission för ett socialt hållbart Malmö precis påbörjat sitt arbete, hade han två huvudbudskap. Det första var att det finns problem med sociala skillnader i hälsa i Malmö och i Sverige. Det andra löd ”var optimistisk, för forskningen visar att det går att göra något åt det.” 

Under året avslutar Malmökommissionen sitt arbete och ska ge rekommendationer för vad som kan göras på lokal nivå i Malmö, men också peka på vad som krävs på andra nivåer, för att minska sociala skillnader i hälsa i staden. Nu kommer Michael Marmot tillbaka till Malmö för att under fredagen installeras som hedersdoktor på Malmö högskola. I kväll, torsdag 20 september, håller han en föreläsning på temat Fair Society, Healthy Lives, följt av ett samtal med Malmökommissionen och representanter från Malmö stad, Region Skåne och regeringens Framtidskommission

Här skriver professor Marmot och Sven-Olof Isacsson, ordförande i Malmökommissionen inför kvällens seminarium, kl. 18-20 i Orkanen, Malmö högskola, Nordenskiöldsgatan 10, en längre version av dagens inlägg i Sydsvenskan ”Skapa en utveckling som gynnar alla” . Det finns ett fåtal platser kvar på seminariet. Anmäl dig här!

 

Michael Marmot och Sven-Olof Isacsson

Vi har i flera rapporter beskrivit ojämlikhet i hälsa mellan och inom länder i världen och föreslagit strategier och policies för att minska dem på internationell, nationell och lokal nivå . Idag skiljer det mer än 30 år i medellivslängd mellan länder i världen. Ojämlikhet i hälsa definieras som orättfärdiga skillnader, som kan undvikas. Det finns inga biologiska eller psykologiska orsaker bakom dem. Snarare beror de på orättvisa skillnader i de förutsättningar vi har när vi föds, lever, arbetar och åldras. Social orättvisa är en fråga om liv och död. Vi menar att det av etiska skäl är absolut nödvändigt att minska ojämlikhet i hälsa. Dålig hälsa och tidig död drabbar alla som inte tillhör samhällets topp. I alla länder, oavsett inkomstnivå, är hälsa och sjukdom socialt betingade: ju lägre socioekonomisk ställning, desto sämre hälsa. 

Det kanske lättaste sättet att förstå vad orättfärdiga skillnader innebär är att titta på barndomen. Barn råder inte över de omständigheter de föds och lever i. Hälsoskillnader bland barn, som har sin grund i skillnader i sociala, ekonomiska och politiska förhållanden upplevs nog för de flesta som orättfärdiga. I teorin har vuxna större möjlighet att påverka sin hälsa, men vår forskning visar att även människors kontroll över sina liv hänger ihop med sociala och ekonomiska villkor. Ju sämre livsvillkor, desto svårare att engagera sig i sin hälsa. Ojämlikheten, eller orättfärdigheten, uppstår framförallt genom de olika förutsättningar under vilka man gör sina val. Förutsättningar som kommun, region och stat till stor del kan påverka. 

Fair Society, Healthy Lives är titeln på den rapport som publicerades 2010 med rekommendationer för hur hälsoskillnader i England skulle kunna minskas. Utgångspunkten för det arbetet, liksom för Malmökommissionen, är sambandet mellan sociala, strukturella förutsättningar (t.ex. utbildning, arbete och inkomst) och hälsa. Det handlar om hur vi skapar en hållbar utveckling med mindre dramatiska skillnader. Mindre sociala skillnader ger ett samhälle med ökad sammanhållning och färre konflikter, något som gynnar hela befolkningen. Rik som fattig. 

Medvetenheten ökar i olika politiska läger världen över. Frågan om ökade sociala skillnader i hälsa i Sverige blir allt svårare att värja sig mot, liksom behovet av kunskapsbaserade politiska beslut. Många initiativ är på gång runt om i landet. Inom Sveriges kommuner och landstings Samling för social hållbarhet – minska skillnader i hälsa samarbetar för närvarande drygt 20 kommuner och landsting, alla med olika politiska uppdrag att minska ojämlikhet i hälsa. 

För att lyckas förbättra förutsättningarna för hälsa och välbefinnande för Malmöborna måste medvetenheten och engagemanget upprätthållas, både inom politiken, i Malmö stads organisation och på andra nivåer. På politisk nivå bör frågan om hur ett beslut påverkar befolkningens hälsa i allmänhet och fördelningen av hälsa i synnerhet, finnas med i varje beslutsprocess. 

Viktigt är också att, än mer än vad som varit möjligt under den tid Malmökommissionen verkat, involvera civilsamhället och näringslivet i arbetet för social hållbarhet framöver. Vi har under arbetets gång sett den kraft som finns i Malmö på många sätt, både inom och utom kommunens organisation. Att skillnaderna i Malmö inte är ännu större än vad de faktiskt är, trots en utmanande tid för staden med en snabb förändring, en växande befolkning, stor omflyttning, hög arbetslöshet och ökade inkomstskillnader, behöver analyseras vidare.

Var optimistiska, det går att göra något åt ojämlikhet i hälsa! var budskapet för drygt ett år sedan. Vi är fortfarande optimistiska. Vi tror det går att bromsa denna oacceptabla utveckling. Mycket fungerar väl, men mycket kan göras bättre och annorlunda, ibland med endast små förändringar.  

Ur ett internationellt perspektiv ses Malmö stads initiativ att med bred politisk uppslutning starta en lokal kommission, som en förebild för många andra städer och länder. Efter föreläsningen imorgon ser vi fram emot ett givande samtal med representanter från kommunstyrelsen, regionstyrelsen och regeringens Framtidskommission om Malmös och Sveriges förutsättningar för en socialt hållbar utveckling. Vi hoppas att det blir början på ett givande samarbete som förstärks ytterligare när Malmökommissionen lämnat sina rekommendationer. 

Michael Marmot
Professor i epidemiologi
Chef för Institute of Healthy Equity,
University College of London
Ordförande för WHO Europas Review of Social Determinants of Health and the Health Divide  

Sven-Olof Isacsson
Professor emeritus i socialmedicin
Lunds universitet
Ordförande i Kommission för ett socialt hållbart Malmö

Slutspurt

onsdag 4 juli, 2012

Kommissionen går nu in på upploppet och vi avslutar vårt uppdrag i och med att vi lämnar ifrån oss en slutrapport till kommunstyrelsen i december.

Under de ett och ett halvt år som vi arbetat har det hänt massor. I november 2010 fanns det i princip bara ett klubbat direktiv till kommissionen och ett beslut om Sven Olof Isacsson som ordförande och med mig som huvudsekreterare.

Det första viktiga steget var att få till en kommission med kommissionärer och annan skarp kompetens att backa upp kommissionen. Dels knöt vi till oss senior advisers och referensgrupper som successivt har kommit till från olika delar av Malmö, Sverige och världen och som representerar olika viktiga kompetenser för uppdraget. Dels anställde vi en kommunikatör, Frida Leander, och riggade ett sekretariat. 

30 underlagsrapporter, 20 dialogseminarier, 60 pressklipp, 1000-tals samtal och en slutrapport
I direktivet framgår förväntningar på slutrapporten, men också att kommissionens arbete ska vara transparent. Transparens och dialog tar tid, men jag är övertygad om att utvecklingsfrågor av denna komplexa karaktär förutsätter detta. Vi har därför designat kommissionens arbete med tre parallella processer; kunskapsunderlag, dialog och slutrapport.

Tre processer mot slutrapporten i december 2012

De kunskapsunderlag som kommissionärerna och andra forskare utarbetat omfattar kommissionens huvudfrågor ur olika vinklar; barn och ungas uppväxtvillkor, demokrati och delaktighet, sociala och ekonomiska förutsättningar för hälsa.

Bakom varje rapport ligger ett gediget arbete med forskningsgenomgångar, processer inom kommissionen och dialog med verksamheter etc.

Majoriteten av kunskapsunderlagen finns nu tillgängliga på hemsidan och de andra är klara inom kort. Syftet med dessa rapporter har varit att fungera som diskussionsunderlag om vad som är möjligt att omsätta i Malmö. De utgör naturligtvis också viktigt material till slutrapporten.

Många har kritiskt läst rapporterna och medverkat i dialog och analyser. Att de väckt diskussion vittnar den uppmärksamhet i medier som kommissionen genererat under året.  Under våren har vi också arrangerat ett tjugotal dialogseminarier om rapporterna och frågeställningar kring dessa och haft samtal med ett tusental personer utgående från underlag och kommissionens frågeställningar.

Kunskapsunderlagen, mediebevakningen och dialogerna har genererat nya kontakter mellan den kommunala organisationen, forskarinstitutioner, föreningsliv och mellan människor. Om dessa nya nätverk som vuxit fram under kommissionstiden är meningsfulla och bra så kommer de säkerligen att leva vidare.  

Arbetet med kommissionen har varit och är extremt intensivt och fantastiskt intressant Jag är ödmjuk inför slutspurten. Det är komplexa frågor och vi kommer inte att leverera några universallösningar, men vet att vi kommer att göra vårt bästa för att ge beslutsfattarna ett användbart underlag.

Det är häftigt att få uppleva effekten av samarbete mellan forskning och praktik och  få följa hur kommissionens arbete gör avtryck, intryck och kanske till och med genererar positiv utveckling under resans gång. Jag har en handfull konkreta exempel på detta som jag gärna berättar om vid annat tillfälle. 

Behövs fler kommissioner?
Under året har andra kommuner och regioner besökt Malmö och intresserat sig för Malmökommissionens arbete. Jag har flera gånger fått frågan om den egna kommunen eller regionen bör tillsätta en kommission och om det behövs en nationell kommission som den i Danmark eller Storbritannien för att minska ojämlikhet i hälsa.

Malmö är absolut inte unikt med växande ojämlikhet i hälsa. Det är en nationell och internationell trend som avspeglas i all folkhälsorapportering. Om man som kommun eller region anammar det nationella folkhälsomålet ”Skapa samhälleliga förutsättningar för hälsa på lika villkor” så måste man rimligen ha någon form av offensiv strategi för att arbeta med detta.

Men det finns ingen anledning att tillsätta en kommission bara för att reproducera kunskap. Det är bara att ladda material från nätet!

Däremot behöver kunskapen översättas och omsättas utifrån rådande förutsättningar och om man  tror på att processen är minst lika viktig som slutresultatet (en slutrapport) tror jag att det behövs fler initiativ som Malmökommissionen.

Tack och glad sommar!
Nu återstår fem månader av kommissionens tvååriga projekttid och det är exakt 160 dagar till vi ska lämna vår slutrapport till kommunstyrelsen. Under sommaren snickrar vi på slutrapporten och i augusti har kommissionen sitt nionde möte. Under två dagar kommer vi då att utifrån olika aspekter arbeta igenom förslag till rekommendationer. 

Tack alla som medverkat med underlag och som på olika sätt bidragit till kommissionens arbete så här långt. Vi hoppas på fortsatt uppbackning under slutspurten och önskar en fantastiskt skön sommar!

/Anna Balkfors
Huvudsekreterare

Förankring, fördjupning och dialog

torsdag 7 juni, 2012

De två senaste veckorna har varit fyllda av spännande möten som kommissionär.

Vi som har fokus på barns och ungas uppväxtvillkor kopplat till hälsa, lärande och utveckling har haft ett halvdagsseminarium på temat En förskola/skola på vetenskaplig grund med över sextio deltagare från alla skolformer och med olika ansvar. Politiker, stadsdelschefer, barn- och ungdomschefer, områdeschefer, förskollärare, lärare, fritidspedagoger och säkert andra. Alla fick ta del av korta presentationer från rapportskrivarna Sven Persson, Nihad Bunar, Carin Falkner, Ann Ludvigsson och Margareta Cederberg. Går att lyssna/se på här.

Detta följdes av valfritt fördjupningsseminarium där deltagarna fick möjlighet att ge synpunkter på de slutsatser om respektive verksamhetsområde som forskarna lyft fram. I den avslutande sammanfattningen märktes att våra förslag om kompetensutveckling för personal inom förskola och skola faller i god jord och att mycket fokus behöver läggas på relationer mellan vuxna och barn/ungdomar, mellan barn/ungdomar och andra barn/ungdomar samt mellan vuxna.

Frågan om hur vi kan höja kvalitén i förskoleverksamheten samtidigt som vi står inför ett utbyggnadskrav som är gigantiskt är en utmaning för dem som ansvarar för förskoleverksamheten.

Eftermiddagsdiskussioner mellan kommissionärer och Malmö stads förvaltningschefer, den 30 maj 2012.

Samtalen var engagerade och livliga och man känner som kommissionär att intresset för vårt arbete är stort. Helt klart är att kommissionens arbete redan har börjat påverka processer och fått igång samtal på vissa håll i staden genom att vi på olika sätt involverat verksamheterna i arbetet med underlagsrapporterna. Det står också klart att vi har en viktig uppgift att lyssna på dem som så småningom förhoppningsvis ska genomföra de förslag vi lägger fram i slutet av året.

En lika intresserad publik mötte oss när vi hade ett så kallat papperslöst möte med Kommunstyrelsen och förvaltningscheferna förmiddagen den 30 maj. Många relevanta frågor lyftes och det är tydligt att Kommunstyrelsen följer vårt arbete med stort intresse. Huvudrubrikerna för de olika presentationerna var; Vägen till ett socialt hållbart Malmö, Barn och ungas uppväxtvillkor,  Det socialt hållbara Malmö och  Hur arbetar kommissionen vidare det sista halvåret.

Jag blir lika inspirerad varje gång jag lyssnar på all den kunskap som finns samlad i kommissionen och det är alltid lika spännande att vara med när delar av vårt samlade kunskapsunderlag presenteras. 

Utmaningen kommer att vara stor när den politiska nivån skall omsätta kunskapsunderlaget i praktisk handling. Hur skapas band och broar mellan olika delar av staden, både konkret i den fysiska miljön men också mentalt kring hur vi ser på varandra? Hur skapas förutsättningar för det Michael Marmot benämner ”proportionell universalism”, det vill säga att förslag till åtgärder skall vara universella, men bör anpassas, både i omfattning och i utformning, till de med störst behov i förändringsarbetet.

Stor blir också utmaningen för de tjänstemän som ska ansvara för genomförandet av de beslut som fattas efter att kommissionens förslag är klara. Förvaltningscheferna hade avsatt hela dagen till samtal med kommissionen och även om tiden var knapp för de stora frågor som behandlades har dialogen startat och vi ser fram mot fler möten.

Stadsdirektör Jan-Inge Ahlfridh var också tydlig i sin avslutning med förvaltningscheferna har en nyckelroll när det gäller att så småningom omsätta kommissionens förslag i praktiken. Naturligtvis hann vi bara skrapa på ytan i diskussionerna under eftermiddagen, men vi i kommissionen är tacksamma för de reflektioner och synpunkter som hanns med!

/Kerstin Larsson
kommissionär och fd chef för Forskning och utveckling Utbildning Malmö