När professor Sir Michael Marmot sist var i Malmö, i mars 2011 då Kommission för ett socialt hållbart Malmö precis påbörjat sitt arbete, hade han två huvudbudskap. Det första var att det finns problem med sociala skillnader i hälsa i Malmö och i Sverige. Det andra löd ”var optimistisk, för forskningen visar att det går att göra något åt det.” 

Under året avslutar Malmökommissionen sitt arbete och ska ge rekommendationer för vad som kan göras på lokal nivå i Malmö, men också peka på vad som krävs på andra nivåer, för att minska sociala skillnader i hälsa i staden. Nu kommer Michael Marmot tillbaka till Malmö för att under fredagen installeras som hedersdoktor på Malmö högskola. I kväll, torsdag 20 september, håller han en föreläsning på temat Fair Society, Healthy Lives, följt av ett samtal med Malmökommissionen och representanter från Malmö stad, Region Skåne och regeringens Framtidskommission. 

Här skriver professor Marmot och Sven-Olof Isacsson, ordförande i Malmökommissionen inför kvällens seminarium, kl. 18-20 i Orkanen, Malmö högskola, Nordenskiöldsgatan 10, en längre version av dagens inlägg i Sydsvenskan ”Skapa en utveckling som gynnar alla” . Det finns ett fåtal platser kvar på seminariet. Anmäl dig här!

Michael Marmot och Sven-Olof Isacsson

Vi har i flera rapporter beskrivit ojämlikhet i hälsa mellan och inom länder i världen och föreslagit strategier och policies för att minska dem på internationell, nationell och lokal nivå . Idag skiljer det mer än 30 år i medellivslängd mellan länder i världen. Ojämlikhet i hälsa definieras som orättfärdiga skillnader, som kan undvikas. Det finns inga biologiska eller psykologiska orsaker bakom dem. Snarare beror de på orättvisa skillnader i de förutsättningar vi har när vi föds, lever, arbetar och åldras. Social orättvisa är en fråga om liv och död. Vi menar att det av etiska skäl är absolut nödvändigt att minska ojämlikhet i hälsa. Dålig hälsa och tidig död drabbar alla som inte tillhör samhällets topp. I alla länder, oavsett inkomstnivå, är hälsa och sjukdom socialt betingade: ju lägre socioekonomisk ställning, desto sämre hälsa. 

Det kanske lättaste sättet att förstå vad orättfärdiga skillnader innebär är att titta på barndomen. Barn råder inte över de omständigheter de föds och lever i. Hälsoskillnader bland barn, som har sin grund i skillnader i sociala, ekonomiska och politiska förhållanden upplevs nog för de flesta som orättfärdiga. I teorin har vuxna större möjlighet att påverka sin hälsa, men vår forskning visar att även människors kontroll över sina liv hänger ihop med sociala och ekonomiska villkor. Ju sämre livsvillkor, desto svårare att engagera sig i sin hälsa. Ojämlikheten, eller orättfärdigheten, uppstår framförallt genom de olika förutsättningar under vilka man gör sina val. Förutsättningar som kommun, region och stat till stor del kan påverka. 

Fair Society, Healthy Lives är titeln på den rapport som publicerades 2010 med rekommendationer för hur hälsoskillnader i England skulle kunna minskas. Utgångspunkten för det arbetet, liksom för Malmökommissionen, är sambandet mellan sociala, strukturella förutsättningar (t.ex. utbildning, arbete och inkomst) och hälsa. Det handlar om hur vi skapar en hållbar utveckling med mindre dramatiska skillnader. Mindre sociala skillnader ger ett samhälle med ökad sammanhållning och färre konflikter, något som gynnar hela befolkningen. Rik som fattig. 

Medvetenheten ökar i olika politiska läger världen över. Frågan om ökade sociala skillnader i hälsa i Sverige blir allt svårare att värja sig mot, liksom behovet av kunskapsbaserade politiska beslut. Många initiativ är på gång runt om i landet. Inom Sveriges kommuner och landstings Samling för social hållbarhet – minska skillnader i hälsa samarbetar för närvarande drygt 20 kommuner och landsting, alla med olika politiska uppdrag att minska ojämlikhet i hälsa. 

För att lyckas förbättra förutsättningarna för hälsa och välbefinnande för Malmöborna måste medvetenheten och engagemanget upprätthållas, både inom politiken, i Malmö stads organisation och på andra nivåer. På politisk nivå bör frågan om hur ett beslut påverkar befolkningens hälsa i allmänhet och fördelningen av hälsa i synnerhet, finnas med i varje beslutsprocess. 

Viktigt är också att, än mer än vad som varit möjligt under den tid Malmökommissionen verkat, involvera civilsamhället och näringslivet i arbetet för social hållbarhet framöver. Vi har under arbetets gång sett den kraft som finns i Malmö på många sätt, både inom och utom kommunens organisation. Att skillnaderna i Malmö inte är ännu större än vad de faktiskt är, trots en utmanande tid för staden med en snabb förändring, en växande befolkning, stor omflyttning, hög arbetslöshet och ökade inkomstskillnader, behöver analyseras vidare.

Var optimistiska, det går att göra något åt ojämlikhet i hälsa! var budskapet för drygt ett år sedan. Vi är fortfarande optimistiska. Vi tror det går att bromsa denna oacceptabla utveckling. Mycket fungerar väl, men mycket kan göras bättre och annorlunda, ibland med endast små förändringar.  

Ur ett internationellt perspektiv ses Malmö stads initiativ att med bred politisk uppslutning starta en lokal kommission, som en förebild för många andra städer och länder. Efter föreläsningen imorgon ser vi fram emot ett givande samtal med representanter från kommunstyrelsen, regionstyrelsen och regeringens Framtidskommission om Malmös och Sveriges förutsättningar för en socialt hållbar utveckling. Vi hoppas att det blir början på ett givande samarbete som förstärks ytterligare när Malmökommissionen lämnat sina rekommendationer. 

Michael Marmot
Professor i epidemiologi
Chef för Institute of Healthy Equity,
University College of London
Ordförande för WHO Europas Review of Social Determinants of Health and the Health Divide  

Sven-Olof Isacsson
Professor emeritus i socialmedicin
Lunds universitet
Ordförande i Kommission för ett socialt hållbart Malmö