Arkiv för mars, 2012

Barnens fattigdom?

onsdag 28 mars, 2012

En samhällsfråga som fått ökad uppmärksamhet i samhällsdebatten är frågan om barnfattigdom. Hur skall vi förstå ekonomisk utsatthet bland barn och deras familjer i en tid då de allra flesta barnfamiljer får det ekonomiskt bättre?

För en del verkar frågan i sig vara provocerande. Hur kan man prata om barnfattigdom i Sverige när barn fortfarande dör av svält och nöd i andra delar av världen? Frågan handlar i Sverige om en tilltagande ojämlikhet i hushållens vardagsvillkor och att det finns barnfamiljer där fortfarande avsaknaden av en femtio- eller hundralapp sätter gränser för deltagande i aktiviteter som uppfattas som självklart för de flesta andra.

I Malmö har frågan fått en alldeles särskild relevans. I den senaste årsrapporten från Rädda Barnen har Malmö fortsatt landets högsta andel barn i ekonomiskt utsatta hushåll – en tredjedel av samtliga barn. Även om man tar hänsyn till problem att statistiskt fånga att fler föräldrar numera arbetspendlar till Danmark hamnar andelen i Malmö runt 30 procent, jämfört med 13 procent i riket, Göteborg 19 procent och Stockholm 15 procent.

Forskning visar entydigt på att barns ekonomiska uppväxtvillkor har en stor betydelse både i nuet för många barn och deras framtida möjligheter. I flera fördjupande analyser tas dessa frågor upp inom kommissionens arbete. På ett offentligt seminarium (29 maj) kommer flera av dessa rapporter att diskuteras vidare. Mer information om seminariet kommer på hemsidan www.malmo.se/kommission inom kort. Välkommen!

Tapio Salonen
Kommissionär och professor i socialt arbete, Malmö högskola

Hur mår du, Malmö?

tisdag 27 mars, 2012

Sydsvenskan 24 mars 2012

Den frågan söker Sydsvenskan svar på i helgens många artiklar om Malmö. Både lördagens och söndagens artiklar kan nästan ses som en bakgrundsbeskrivning till kommissionens uppdrag. http://www.sydsvenskan.se/
hurmardumalmo

Artiklarna sätter fingret på strukturella utmaningar som inkomstojämlikhet och integrationspolitik, arbetsmarknadsfrågor och skolpolitik och söker efter orsaker och samband; enskilda politikers misslyckanden eller strukturella mekanismer som inte kan påverkas kommunalt?

Artiklarna ramas in av berättelser från Malmöbor. Alla verkar vilja att det ska bli bättre. Eldsjälen Nicolas Lunabbas, som är verksamhetsansvarig för Helamalmö presenteras i söndagens tidning. Det som slår mig gång på gång i arbetet med kommissionen är att det finns många i Malmö och även icke malmöbor som har ett otroligt engagemang för att göra staden bättre. Det finns genuina samhällsentreprenörer och eldsjälar som Nicolas Lunabbas på flera håll i staden, men också forskare som just nu dedicerar tid och kunskap till Malmö genom kommissionen.

Som i tisdags kväll då vi hade ett möte med kommissionärer, forskare och stadsplanerare. Gruppen bänder i frågeställningar om hur man med fysisk planering kan minska segregationen. Bland annat presenterades en underlagsrapport som publiceras snart; Kan socialt kapital byggas in i bostadsområden?”. Det händer något i dessa många möten som nu pågår mellan forskare och praktiker. Det är inte helt gnisselfritt och det finns en viss frustration från praktiker om att inte komma till skott, att inte direkt komma fram till lösningar. Samtidigt som det finns en ödmjukhet inför att man inte kan hoppa över frågorna om vad som är orsaken, om samband och om hur det faktiskt ser ut.

Och i onsdags modererade jag en workshop som kommissionär Marie Köhler initierat. Hon har engagerat tio forskare, som ställer upp med sin expertis för att de har ett engagemang för Malmö och särskilt för barn. De har alla skrivit vetenskapliga underlag med slutsatser om vad som är möjligt att påverka för att skapa bättre förutsättningar för barn och ungas uppväxtvillkor i Malmö.

Att de engagerar sig tror jag dels beror på övertygelsen om att det går att påverka förutsättningarna för barn och unga i Malmö och för att det finns en tydlig efterfrågan från beslutsfattare, från kommunstyrelsen. Genom att tillsätta kommissionen har man bett forskarsamhället om hjälp. Hur kommande förslag tas emot och vad man väljer att genomföra vet vi inte idag, men att Malmös sociala skillnader innebär stora utmaningar för staden och att det krävs förändring för att det ska bli bättre verkar alla vara överens om.

/Anna Balkfors
huvudsekreterare Malmökommissionen

Tillväxt – arbetslöshet och hälsa

måndag 26 mars, 2012

Läser i dag Ingrid Bengtsson Rijavecs artikel i Sydsvenskan. Hon är tillförordnad regiondirektör i Region Skåne och beskriver de utmaningarna och den potential som Skåne utgör för att bli en tillväxtmotor. Hon menar bland annat att den ekonomiska tillväxten i regionen får fart om man tar tillvara på den tillgången som ungdomar och människor med annan etnisk bakgrund utgör. De aspekterna som beskrivs i artikeln som förutsättningar för tillväxt har också effekt på välfärd och på hälsoutvecklingen. Just sambandet mellan arbetslöshet och hälsa och hur hälsan påverkar arbetslöshet beskriver professor Urban Janlert i ett kunskapsunderlag till kommissionen Arbetslöshet och hälsa – ett kunskapsunderlag. http://www.malmo.se/download/18.6e1be7ef13514d6cfcc800036206/UrbanJanlert_underlag.pdf

Gymnasieelever skriver debattartiklar om minskad kriminalitet i Malmö

tisdag 20 mars, 2012

För ett tag sedan träffade kommissionär Mikael Stigendal, professor i sociologi på Malmö högskola, en klass på Borgarskolan i Malmö. Eleverna fick också träffa KRIS (Kriminellas Revansch i Samhället) och Natalie Månsson från Bryggan. Klassen fick sedan i uppgift av sin lärare att skriva en debattartikel om hur kriminaliteten i Malmö kan bekämpas.

Uppdraget löd: Du bestämmer dig för att delta genom att skriva en debattartikel där du argumenterar för ett sätt att minska kriminaliteten i Malmö. Din tes ska vara tydlig och du ska ha tre argument som stödjer tesen. Är det genom förebyggande arbete, hårdare straff, ökad integration, förbättrad psykiatrisk vård eller finns det andra sätt att bekämpa brottslighet? Koncentrera dig på ett sätt att förhindra brott.

Resultatet blev flera intressanta artiklar, som samtliga kommissionärer i Malmökommissionen fått del av och som vi gärna delar vidare. Här publicerar vi en av dem, skriven av Nathalie Zekovski, SA11A, Malmö Borgarskola:

Fler fritidsgårdar för ungdomar
Vi ungdomar har ingenstans att ta vägen nu för tiden. Man känner sig rastlös eftersom det inte finns något att göra. Det finns inga fritidsgårdar och inga aktiviteter, Det leder till att de flesta väljer den kriminella vägen för att fördriva tiden och kriminaliteten ökar sakta men säkert bland oss ungdomar.

Vi i klassen hade besök för ett par dagar sedan av professor Mikael Stigendal som pratade med oss om hur man ska bekämpa kriminaliteten i Malmö. Han sade något som gjorde mig rätt så chockad, att fritidsgårdar var det första som togs bort när det var kris på nittiotalet. Men varför?

Fritidsgårdar är något vi ungdomar behöver för att komma så långt bort den kriminella världen som möjligt. Hade vi haft tillräckligt med fritidsgårdar hade det sett mycket bättre ut bland oss ungdomar och det vet jag genom att jag hade ett par vänner som hamnade i det kriminella spåret på grund av att de inte hade något att göra på sin fritid. Det började med att de var för gamla för att vara på fritidsgården och så fort de inte hade något att göra gjorde de alltid något dumt. De blev kriminella till slut och med tiden blev polisstationen en del av deras vardag.

Fritidsgårdar är något ungdomar tycker är roligt att gå till, ett ställe där man trivs på, ett ställe där du och dina vänner kan göra aktiviteter tillsammans eller umgås och ha det roligt. Det är som ett andra hem. Man tänker inte på att göra dåliga saker om det finns något roligt att göra. Jag tror att alla föredrar det roliga framför det dåliga.

Du håller dig automatiskt borta från allt som händer där ute eftersom du är upptagen med något som får dig att låta bli att tänka på det dåliga. Man har det roligt med sina vänner, vad mer behöver man?

Ett ställe vi kan gå till är något vi verkligen behöver och fritidsgårdar är väldigt bra för ungdomar som har det svårt inom familjen. Det är också bra för ungdomar som behöver någon att prata med. Det finns alltid någon man kan vända sig till vad det än gäller. Det finns även hjälp för de ungdomar som har mycket läxor i skolan eller de ungdomar som har det svårt men vill lyckas i livet. Det finns alltså all sorts hjälp vi behöver.

Man är omringad av vuxna fritidsledare som visar hur man ska bete sig och visa respekt. Du är inte bara omringad av dina vänner utan även av mer mogna människor.

Allt det här kostar även en massa pengar och som vi alla vet handlar allt nu för tiden om pengar. Att bygga en fritidsgård eller att hyra en lokal blir väldigt dyrt och du ska även betala ut löner till de anställda vilket göra att det går åt ännu mer pengar på att ha fler fritidsgårdar.

Men istället för att tänka på pengar så hade man kunnat ge det här ett försök så att kriminaliteten åtminstone minskar bland oss ungdomar. För om man tänker efter kostar alla brott samhället massor av pengar, så varför inte lägga en viss summa på något som kan bli bra för oss och vårt samhälle?

Fritidsgårdar är något som hade varit bra för oss ungdomar ifall man vill hålla oss borta från den kriminella världen.

Nathalie Zekovski
SA11A
Malmö Borgarskola

Februari 2012