Under två dagar har Sveriges kommuner och landstings Samling för social hållbarhet träffats för att diskutera ämnet hållbar livsmiljö. Eskilstuna kommun stod som värd den här gången – och i deras stadshus diskuterades frågan om vilka utmaningar som finns i arbetet för att skapa en hållbar livsmiljö och minskade skillnader i hälsa.
Jonas Frykman från SKL, projektleder Samling för social hållbarhet
Bland annat föreläste professor Lars Svedberg från Ersta Sköndal Högskola om frivillighetens roll för social hållbarhet. Han poängterade bland annat att det finns ett direkt samband mellan starkt medborgerligt engagemang (som vi nästan är världsbäst på i Sverige – sett ur ett föreningsperspektiv) och långvarig, stabil demokrati. I Sverige utgör det ideella, organiserade arbetet ungefär 400 000 heltidstjänster per år. Det är intressant, inte minst utifrån att dessa tjänster sällan syns i våra traditionella mätningar av tillväxt och utveckling.
Återkommande under hela konferensen vad det av Sir Michael Marmot instiftade begreppet proportionell universalism – ett begrepp som av de allra flesta upplevdes som på samma gång problematiskt och innebördsmässigt genialt. Ett mer lätthanterligt begrepp efterfrågades, men betydelsen av det (att åtgärder ska vara generella men anpassas till dem med störst behov) fanns det stor samstämmighet om.
Andra heta potatisar vad frågan om samverkan, delaktighet, medborgardialog, demokrati och segregation. Frågan om innanförskap och utanförskap – de två segregationspolerna – diskuterades också flitigt. Det pratades om att här krävs ett skifte i tankesätt – hur resonerar vi kring segregation utifrån problemet med innanförskapet istället för att så ensidigt diskutera utanförskapet? Vad är det som bygger de barriärer kring innanförskapet som gör utanförskapet möjligt? Diskussionerna visade att det inte finns några enkla eller entydiga gränsdragningar mellan vad som är innanför och vad som står utanför. Men kanske är det inte den exakta definitionen är som är det mest angelägna – kanske är det allra viktigast att vi slutar fokusera på ”de andra”, på ”dem i utanförskap”, på ”de utslagna”, och istället fokuserar på vad det är i våra liv och förhållningssätt som är så exkluderande att andra känner att de inte får vara med, att det inte finns en plats för dem.
Kommissionär Mikael Stigendal är professor i sociologi och skriver om just innanförskap och utanförskap i sin underlagsrapport Malmö – de två kunskapsstäderna. Rapporten laddar du ner här: http://www.malmo.se/Kommun–politik/Kommission-for-ett-socialt-hallbart-Malmo/Underlag-och-rapporter.html
Att införa socioekonomiska bokslut, att sluta med projekt och istället väva in framgångsfaktorer i ordinarie verksamhet, att bygga ihop staden, att inrätta sociala investeringsfonder, att arbeta långsiktigt samt vikten av politisk bredd vad gäller frågor om social hållbarhet var andra mål och förutsättningar som togs upp och som de flesta i samlingen ställde sig bakom.
Att så många kommuner, landsting och regioner runt om i Sverige – av olika storlekar och med olika politisk styrning har frågan om social hållbarhet med hälsan i centrum på sin dagordning är glädjande. Du kan läsa mer om SKL:s samling för social hållbarhet här: http://www.skl.se/vi_arbetar_med/halsaochvard/jamlikvalfard/social-hallbarhet
/Erika Pettersson
seminariekoordinator, Malmökommissionen
